Risken man löper då man utsätts för joniserande strålning (t.ex. röntgenstrålning) är en något förhöjd risk att i framtiden drabbas av en cancersjukdom. Riskökningen är dock väldigt liten. Eftersom det trots allt finns en liten risk med att använda röntgenstrålar är användningen reglerad i strålskyddslagen och i Strålsäkerhetsmyndighetens föreskrifter. För att få lov att bestråla en patient måste man kunna motivera bestrålningen. Detta innebär att det ska vara bättre för patienten att till exempel göra en röntgenundersökningen jämfört med att låta bli. Det finns ju också en risk om man inte gör en röntgenundersökning, man kanske missar en allvarlig sjukdom.

Det är alltid svårt att ge siffror på hur stor en risk är. Den ena röntgenundersökningen är inte den andra lik, och stråldosens storlek beror på många faktorer. Som en grov riskuppskattning kan man dock jämföra röntgenundersökningar med till exempel rökning. En skiktröntgen (datortomografi) motsvarar ungefär samma risk som att röka under några veckors tid (10 till 20 paket cigaretter).

Inga problem, det finns ingen risk för nedsatt fertilitet. Det finns heller ingen risk att din sons barn kommer att drabbas negativt. Förr trodde man att det fanns risk för så kallade ärftliga skador, men numera anser man att dessa inte föreligger vid de stråldoser som förekommer vid röntgenundersökningar.
Att man använder testikelskydd är för att minimera risken för testikelcancer. Även utan skydd är dock denna risk väldigt liten. Vid många röntgenundersökningar kan man inte använda testikelskydd då de stör undersökningen. I dessa fall röntgar man utan skydd eftersom risken trots allt är så liten.

Fostret under graviditeten är känsligast för strålning efter vecka 8. Då ska man helst hålla sig helt borta från strålning. Nu är det ju så att den strålning du får vid denna undersökning (det är förmodligen en sk. MUCG din dotter ska göra?) är försumbar men dock.
Ska du vara med får du ha blyförkläde på dig. Du kan även få ett mobilt externt blyskydd som extra skydd inne på rummet vid exponering. Ytterligare skydd är att ta ett eller några steg bakåt vid själva exponeringen. För varje meter bort från strålningen du kommer blir strålningen 4ggr svagare.
Hur som helst bör förälder vara med sitt barn vid olika undersökningar. Det mår barnet absolut bäst av!
Men… det är mycket upp till den personal som gör undersökningen som bestämmer proceduren.

Vanlig mammografi görs med hjälp av röntgenstrålar. Dessa röntgenstrålar finns bara då röntgenapparaten tar bilden. När exponeringen är klar stängs strålarna av och all strålning är borta. På samma sätt som ljuset från en glödlampa som försvinner då man släcker lampan.
Modersmjölken tar inte skada av röntgenstrålarna.

Ja. Dock finns det röntgenavdelningar i Sverige som har som policy att inte undersöka gravida med MR. Forskningen kring graviditet och MR vad avser ev. omedelbara elller långsiktiga skador är fortfarande begränsat då MR trots allt inte funnits så länge som generell diagnostisk metod. Det man tror idag främst kan påverka fostret är de höga smällar som MR-maskinen genererar vid undersökningen. Man brukar även vara restriktiv med att ge kontrast till gravida.

Personalen på sjukhus kan i princip kräva vad som helst av dig inför en specifik undersökning  eller behandling. Ofta krävs vissa förberedelser eller åtgärder för att erhålla en säker undersökning som ger en tillfredsställande diagnostik.
Följer man inte de åtagande som sjukvårdspersonal menar att man måste följa så finns risk för att undersökningen eller behandlingen inte blir av.
Att man som patient byter om till sjukhuskläder i samband med tex. en MR-undersökning är för att på ett enkelt sätt minimera risker för att de egna kläder innehåller metall i form av tex. knappar, nitar, dekorationsstråd, färgtryck, mm.
Du bör kunna ha på dig vissa kläder, så som slöja, så länge den inte innehåller material som kan ge störningar i bilderna typ metalltrådar, pärlor, dekoration med metall, tryckta färgmönster, mm. Du får givetvis inte heller ha några spännen eller klämmor under slöjan som fäster i håret.
Många sjukhus kan idag erbjuda en slöja som patientklädsel.

Jodkontrast påverkar alltid njurarna på något sätt genom att kontrast i blodbanorna utsöndras just via njurarna.
Njurarnas ”glomerulära” filtrering (utsöndring av oönskade ämnen) påverkas av jodkontrast och brukar vara ”sämst” vid dag 2-4 för att därefter normalt inom någon vecka återgå till status quo.
Detta gäller då även den 10% av alkoholen som inte levern tar hand om utan normalt sett utsöndras via njurarna. För att hjälpa njurens filtration och utsöndring (urinbildning) av bla. kontrast brukar vi rekommendera patienten att dricka mycket (ej alkohol!) vilket då ökar utsöndringen och förkortar tiden kontrasten har kontakt med njurvävnaden.
Alkohol hämmar bla. ADH-hormon i blodet vilket leder till en ökad urinproduktion efter alkoholintaget. Denna överproduktion av urin som lämnar kroppen kan senare ev. ha en uttorkande effekt på kroppen och därvid sämre utsöndring av resterande kontrast i blodet pga minskad urinproduktion.
Om inte patienten redan innan kontrasttillförseln, har någon form av njursvikt, vilket då ökar omsorgen av njurarna mångfallt, torde (teoretiskt) måttlig alkoholintag efteråt inte ha någon större betydelse för personer med friska njurar.
Men trots allt avråder vi till någon alkoholintag direkt efter en kontrastundersökning då vi har väldigt liten information och det finns ytterst liten (obefintlig) forskning om jodkontrast och alkohols påverkan på njurar och kropp efter en kontrastinjektion i blodet.

Den exakta fysiologiska orsaken till denna värmekänsla i kroppen vet man inte men det finns en teori och konklusion.
Vissa kontrastsorter (Omnipaque) är lätt hypertona vilket betyder att dom har något högre osmolalitet mot blodplasma. Denna högre halt av saltpartiklar (osmolalitet) i kontrastmedlet medför att vätska dras från extracellulära vävnad ut till blodbanorna vilket medför en vasodilatation (kärlvidgning) genom en ökning av plasmavolymen. Äldre typer av kontrastmedel med högre osmolaritet kunde resultera i en volymökning av plasman på 20-30%.
Vid injektionen av en större bolusdos (lätt) hyperton jodkontrast kan detta medföra en viss värmekänsla eller ibland smärta när blodkärlen vidgas. Tiden för en normalisering av plasmavolymen kan vara 15-30min.
Lågosmolära kontrastsorter (Visipaque) som är helt isoton mot blodplasma medför oftast inte denna värmekänsla som riskerar att patienten rör sig omedvetet vid kontrastinjektionen pga. värmekänslan vilket då kan medföra rörelseartefakter i bildmaterialet.
Graden av värmekänsla i olika kroppsdelar beror således mycket på om kontrasten är hyperton men även mängden kontrast som injiceras samt koncentrationen av jod i kontrastvätskan.
Många känner av en värmekänsla vid en kontrastinjektion men inte så att dom upplever allt för mycket obehag av denna värmekänsla.
Nu kommer säkert en fråga varför man då inte alltid använder lågosmolär kontrastmedel? Anledningen är ekonomisk då det är dyrare att köpa in dessa lågosmolära kontrastmedel. Med tanke på de MYCKET stora volymer kontrastmedel som går åt idag på landets CT-enheter blir detta en mycket stor sammanlagd kostnad.

Om man ska genomgå en undersökning med datortomografi (CT) där kontrastmedel (jod) ska eller antas ska injiceras i blodet måste ett blodvärde (kreatinin) på njurarnas funktion och kondition tas innan undersökningen.
Detta för att avgöra njurarnas kapacitet att utsöndra kontrasten efter undersökningen. Dvs. du kissar ut kontrastmedlet efteråt. Det är därför viktigt att dricka mycket efter en undersökning med kontrast till blodet för att kissa ut denna.
Med hjälp av kreatininvärdet, längd och vikt får man fram ett siffervärde (GFR-värde) som avgör om samt hur mycket kontrast man kan/ska ge vid undersökning med CT’n av olika organ i kroppen (lungor, buk, njurar, etc).
Får man ett lågt GFR-värde (<50) kan man överväga att injicera mindre kontrast eller göra undersökningen helt utan kontrastmedel för att ”skona” njurarna. Man bör även överväga att göra undersökningen med annan teknik (ultraljud, MR, etc.), utan behov av kontrastinjektion, om sådan alternativ finnes.
Normalt sett vill vi att detta blodprov ska vara aktuellt och därför taget tätt inpå undersökningsdagen. 3 månader gammalt prov brukar vi accepterar om inte patienten är  diabetiker eller har känd dålig njurfunktion där provet då får vara högsta 1 vecka gammalt. Vid akuta undersökningar ska detta prov vara taget samma dag.

Om injektionen av den blandning av lokalbedövning och kortisonpreparat, som man vanligtvis använder, hamnar på avsedd plats vid nervroten brukar den smärtstillande effekten komma omedelbart…. mer eller mindre.
Det är effekten av lokalbedövningsmedlet som då ger denna snabba effekt och en antydan om att även kortisonpreparatet (långtidsverkande prednisolonderivat) kommer att ha en bra effekt.
Vi har haft patienter som med mycket svår smärta, mer eller mindre, har lyfts upp på undersökningsbordet för att efteråt själv hoppa ner från bordet och promenerat ut därifrån utan värk.
Patienten brukar uppleva att värken kommer tillbaka efter någon eller några timmar efter injektionen. Anledningen till detta är att lokalbedövningsmedlet slutat verka och den effekt som kortisonet ger på inflammationen kring nervroten inte hunnit ge någon märkbar effekt än. Detta uppehåll i smärtlindringen kan vara 2-4 dagar.
Vi har givetvis även patienter (fåtal) där denna behandling efteråt inte ger någon märkbar effekt.

Försök att smaksätta laxermedlet med t.ex. liten mängd saft om du tycker den smakar vedervärdigt.
Kyl ”drinken” innan. Drick sedan den angivna mängden i mindre klunkar under en tid av 30-40 minuter. Kräks du fortfarande då upp det mesta av laxermedlet ska du kontakta aktuell röntgenklinik för ev. byta sort av laxermedel.

Det viktigaste är att du har diskuterat detta med din egen doktor eller diabetessköterska som handhar din diabetesbehandling. Det är viktigt att ha kontroll på ditt blodsockervärde under tiden du fastar för att du ska må bra. Om jod-kontrastmedel för blodet ska användas finns även vissa restriktioner mot medicinering med tabletter som innehåller Metformin. Denna medicinering ska då vara utsatt innan undersökningen. Likaså skall denna medicinering med Metformin inte påbörjas igen förrän 48 timmar efter undersökningen. Även ett blodprov för att visa njurens funktion ska vara taget innan medicineringen startar på nytt. Detta handhas av din diabetessköterska eller på din Vårdcentral dit du brukar gå.
Du bör även hela tiden ha tillgång till något sött (Druvsocker, etc.) ifall ditt blodsockervärde sjunker för mycket.